Fortsätt till huvudinnehåll

Demens, Parkinsons och kommunikation

Vad innebär ålderssjukdom?


Ålderssjukdomar är de sjukdomar som uteslutande kommer när en människa, på ett ungefär, har passerat livets mittpunkt och börjar närma sig ålderdom. Sjukdomar som uppstår på grund av åldrande kan delas upp i två delar: demenssjukdomar och fysiska ålderssjukdomar. Ett flertal ålderssjukdomar påverkar den drabbades kommunikativa möjligheter. Två sjukdomar som på olika sätt påverkar kommunikationen är demens och Parkinsons sjukdom.

Kommunikation är en viktig del av våra liv och en naturlig del i våra relationer med andra människor. Kommunikation tillhör även de mänskliga grundläggande behoven. Hur och vem vi är som person, skapas i relationer med andra genom kommunikation. 

Vid olika ålderssjukdomar, så som exempelvis demens och Parkinsons sjukdom, kan kommunikativa svårigheter förekomma. Svårigheterna varierar beroende på vilken sjukdom det rör sig om och vilka följder av den som uppstår. 

Parkinsons sjukdom
Vid Parkinsons sjukdom är röstpåverkan en av de vanligaste effekterna. Det rör sig framför allt om monotont tal där rösten kan upplevas svag, omotiverade pauser kan uppstå men också svag röstkvalitet, viskande röst och/eller darrningar. Många upplever också svårigheter med att artikulera och att rösten “läcker ut” genom näsan vilket kan göra att talet är svårt att uppfatta av andra. 

När en person upplever dessa symtom kan det försvåra kommunikationen och personen i fråga kan missuppfattas som irriterad, ointresserad eller tros ha bristande förståelse för det man talar om.

Demens
När det kommer till kommunikationen för en person med demens varierar effekterna beroende på hur långt sjukdomsförloppet nått. En person med demens får över en längre tid allt svårare att kommunicera. Till en början märks de kommunikativa svårigheterna sällan, men efter en tid uppkommer mindre tecken. Några av de tidigare tecknen är att personen kan ha svårt att hitta ord eller svårt att minnas passande ord för sammanhanget. Minnet börjat efter en tid svika allt mer vilket leder till att personen till exempel inte minns samtalsämnet, frågan eller vad de hade tänkt att säga. 

Det spontana talet i konversationer fungerar ofta bra i början av sjukdomsförloppet men blir efter en tid allt mindre fungerande, i de flesta fallen. Det kan handla om att den drabbade tappar tråden i samtalet och får svårt att hänga med. I många fall försvinner talförmågan nästan helt och hållet i slutet av demensförloppet. Då blir personen i fråga beroende av att omgivningen är tydlig i sin kommunikation, genom till exempel korta enkla meningar och ett tydligt kroppsspråk. I kombination med de psykiatriska svårigheterna, som förvirring, ångest och aggressivitet, kan personen uppleva stora svårigheter i kommunikation med andra människor. 

Möjligheten att kommunicera är viktig 
Att kommunicera tillhör som sagt våra grundläggande behov och är en viktig del i hur och vem vi är som person. De olika symtomen som kan uppstå vid Parkinsons sjukdom och demens leder i många fall till att den drabbade upplevs som aggressiv, detta på grund av att personen i fråga blir upprörd och frustrerad över att inte bli förstådd eller inte längre kunna få fram de önskade orden. I många fall leder denna aggression och frustration till ångest och depression. Den psykiska ohälsa som uppstår hos personer som drabbats av Parkinsons sjukdom eller demens är ofta en reaktion på personen förändrade funktion och livsvillkor. 

Att inte kunna kommunicera på samma sätt som förr, till följd av en ålderssjukdom, kan med andra ord leda till svårigheter i den drabbades vardag. Svårigheterna som uppstår handlar inte bara om personens egna förmågor utan också personer i dess omgivning så som familj och vårdpersonal. Brist på tid och utbildning hos vårdpersonal är några områden som kan påverka hur den drabbade upplever sin vardag. 


Vill du läsa om ålderssjukdomar och kommunikation i verkligheten?
Kolla in krönikan 'Med tiden blev han tystare och tystare' och reportaget 'Man blir aldrig fullärd när det kommer till demens'


Bild: Foxy_ från Pixabay.

Texten bygger på fakta från Svenskt Demenscentrum och Parkinsonförbundet. Följ länkarna för att ta reda på mer. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tips och råd: Ålderssjukdomar och kommunikation

Det är inte alltid lätt att kommunicera med personer som lider av demens, Parkinsons eller andra ålderssjukdomar som på något sätt påverkar den kommunikativa förmågan. Det är en stor utmaning som behöver arbetas med på flera plan, men en bra början är att lära sig vad du själv och ditt arbetslag kan göra för att underlätta i kommunikationen med den berörde.  Vad kan du göra?  • Se till att skapa en relation med personen. Det är enklare att kommunicera om ni känner varandra.  • Ge all viktig information på personens modersmål.   • Stressa inte! Se till att ni kan prata i lugn och ro, särskilt om ni ska prata om något viktigt. Om du verkar stressad smittar det lätt av sig och personen kan få ännu svårare att kommunicera.  • Skriv ned viktig information som inte får falla mellan stolarna.  • Tala enkelt och tydligt, men glöm inte att du pratar med en vuxen person. Prata aldrig förbarnsligande eller över personens huvud.  • Sitt ned i samma nivå som personen och ha ögonkontakt.  • Foku

Reportage - Man blir aldrig fullärd när det kommer till demens

Att leva med demenssjukdom är långt ifrån enkelt. Att jobba med det är något helt annat. Amalia Fogelqvist jobbar som undersköterska på ett demensboende i Linköping och delar med sig av sina upplevelser i yrket; från kommunikativa utmaningar och bristande förutsättningar till den starka gemenskapen bland personalen. Sjutton år. Så gammal var Amalia Fogelqvist när hon för första gången klev in på ett demensboende. På den tiden läste hon vård- och omsorgsprogrammet på Birgittaskolan och gjorde sig redo att ta de första stapplande stegen ut i yrkesvärlden. Idag är hon 25 år och en av trotjänarna på samma boende. - I början var det svårt att veta hur jag skulle förhålla mig till de boende. Jag visste inte hur mycket de uppfattade i olika situationer och var rädd att ställa för höga krav eller göra bort mig. Idag är jag mycket mer bekväm i min yrkesroll. Jag vet hur jag ska anpassa mig efter de boendes olika personligheter och jag vet hur jag ska hantera olika situationer. Amalia hamnade på

Krönika: Med tiden blev han tystare och tystare

För 20 år sedan förlorade min pappa sin pappa och jag förlorade min farfar. Han gick bort en kall januaridag på sitt boende efter en tids sjukdom, bara 69 år gammal. Även om jag var väldigt liten då, minns jag idag.  Farfar led av Parkinsons sjukdom, en sjukdom som bland annat påverkar motoriken och rörelseförmågan men också talet. Vid 62 års ålder kom de första symtomen. Pappa har berättat om hur han mer och mer upplevde farfar som instabil och yr när han gick upp för trappan eller reste sig hastigt. Med tiden blev hans händer mer darriga. När farfar skulle skriva blev bokstäverna mindre och mindre och i slutet av en mening kunde de vara oläsbara.   När han fick sitt sjukdomsbesked vid 63 års ålder var det inte bara händerna som darrade. Rösten och talet påverkades också med tiden. Det lät som att han stammade när han försökte prata. Vi fick anstränga oss allt mer för att försöka förstå vad han sa, men det var svårt. Han blev irriterad när vi inte förstod honom och med tiden ble