Fortsätt till huvudinnehåll

Tips och råd: Ålderssjukdomar och kommunikation

Det är inte alltid lätt att kommunicera med personer som lider av demens, Parkinsons eller andra ålderssjukdomar som på något sätt påverkar den kommunikativa förmågan. Det är en stor utmaning som behöver arbetas med på flera plan, men en bra början är att lära sig vad du själv och ditt arbetslag kan göra för att underlätta i kommunikationen med den berörde. 

Vad kan du göra? 

• Se till att skapa en relation med personen. Det är enklare att kommunicera om ni känner varandra. 

• Ge all viktig information på personens modersmål. 

• Stressa inte! Se till att ni kan prata i lugn och ro, särskilt om ni ska prata om något viktigt. Om du verkar stressad smittar det lätt av sig och personen kan få ännu svårare att kommunicera. 

• Skriv ned viktig information som inte får falla mellan stolarna. 

• Tala enkelt och tydligt, men glöm inte att du pratar med en vuxen person. Prata aldrig förbarnsligande eller över personens huvud. 

• Sitt ned i samma nivå som personen och ha ögonkontakt. • Fokusera på nuet i samtalet och undvik att ta upp för många frågor.

Läs mer på demenscentrum.se och parkinson.fi

Vad kan ni som arbetsplats göra? 

• Samtala med varandra kontinuerligt och dela med er av era upplevelser.

• Arbeta individanpassat och diskutera med vilka strategier som fungerar och inte för olika personer.

• Utbilda personalen kontinuerligt, särskild vid nyanställningar.

Vilka hjälpmedel finns?

• CIRCA, ett digitalt kommunikationsverktyg som är anpassat för äldre personer med demenssjukdom och som fungerar som ett samtalsstöd.

• Talterapi - träna på att känna igen den egna rösten.

• Hörapparat, röstförstärkare - förstärk begränsade förmågor.

• Tolktjänster och talsyntetisatorer - få hjälp med översättning och tal som ersättning för skrift.

Var kan du vända dig för stöd och utbildning? 

Vill du veta mer? 
Läs undersköterskan Amalias bästa tips HÄR.


Bild: Ricinator från Pixabay

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Reportage - Man blir aldrig fullärd när det kommer till demens

Att leva med demenssjukdom är långt ifrån enkelt. Att jobba med det är något helt annat. Amalia Fogelqvist jobbar som undersköterska på ett demensboende i Linköping och delar med sig av sina upplevelser i yrket; från kommunikativa utmaningar och bristande förutsättningar till den starka gemenskapen bland personalen. Sjutton år. Så gammal var Amalia Fogelqvist när hon för första gången klev in på ett demensboende. På den tiden läste hon vård- och omsorgsprogrammet på Birgittaskolan och gjorde sig redo att ta de första stapplande stegen ut i yrkesvärlden. Idag är hon 25 år och en av trotjänarna på samma boende. - I början var det svårt att veta hur jag skulle förhålla mig till de boende. Jag visste inte hur mycket de uppfattade i olika situationer och var rädd att ställa för höga krav eller göra bort mig. Idag är jag mycket mer bekväm i min yrkesroll. Jag vet hur jag ska anpassa mig efter de boendes olika personligheter och jag vet hur jag ska hantera olika situationer. Amalia hamnade på

Krönika: Med tiden blev han tystare och tystare

För 20 år sedan förlorade min pappa sin pappa och jag förlorade min farfar. Han gick bort en kall januaridag på sitt boende efter en tids sjukdom, bara 69 år gammal. Även om jag var väldigt liten då, minns jag idag.  Farfar led av Parkinsons sjukdom, en sjukdom som bland annat påverkar motoriken och rörelseförmågan men också talet. Vid 62 års ålder kom de första symtomen. Pappa har berättat om hur han mer och mer upplevde farfar som instabil och yr när han gick upp för trappan eller reste sig hastigt. Med tiden blev hans händer mer darriga. När farfar skulle skriva blev bokstäverna mindre och mindre och i slutet av en mening kunde de vara oläsbara.   När han fick sitt sjukdomsbesked vid 63 års ålder var det inte bara händerna som darrade. Rösten och talet påverkades också med tiden. Det lät som att han stammade när han försökte prata. Vi fick anstränga oss allt mer för att försöka förstå vad han sa, men det var svårt. Han blev irriterad när vi inte förstod honom och med tiden ble